Stora städstycket

När jag väl är på humör och kommer igång är jag näst intill världsbäst på att städa. Jag älskar att höra rasslet i dammsugarslangen och jag njuter av att torka av dammiga ytor. Myser av att sortera och vika nytvättade kläder och lägga in dem prydligt i garderoben. Tro det eller ej, men jag tycker faktiskt om att diska. Gnida och gno och skölja bort skummet och fylla diskstället med rent porslin och sedan få torka av den tomma diskbänken. När jag bodde hemma (varför heter det så? bor jag "borta" nu?) brukade mamma kalla mina röjarstunder för "stora städrycket".
 
När jag inte kommer igång blir det dock sällan mycket gjort här hemma. Man skulle kunna kalla mig näst intill världssämst på att städa. Orkar nästan inte ens skölja av tallriken efter att jag ätit. Bäddar aldrig sängen. Förmår inte lägga in kläderna i garderoben, herregud ingen har väl någonsin dött av att ha några klädhögar här och var?
 
Idag fick jag lite inspiration och började städa. Jag tänkte ta sovrummet först, sedan resten av lägenheten. Problemet var bara att tiden försvann och plötsligt skulle vargungen äta gröt och nattas. Och där satt jag vid bokhyllan i vardagsrummet. I drivor av pocketböcker och bebisbroschyrer och dammråttor. Hur hamnade jag där? Jag hade knappt börjat städa i bokhyllan, bara hunnit ta ut allt samt sätta in minnesprylar i lillens "Mitt första år"-bok (och det gjorde jag för att det hjälpte städningen på traven, antar jag?). I sovrummet hade jag våttorkat hyllorna i skötbordet. I köket hade jag diskat. 
 
Så imorgon när gästerna kommer hit kanske golven inte är dammsugade eller svabbade. Handfatet i badrummet kanske fortfarande har kvar sina tandkrämsfläckar. Måhända är sängen obäddad.
 
Tur är det väl då att våra besökare åtminstone kan få titta på ett par svinrena skötbordshyllor.

Och hur skenhelig som helst

Okej, jag är väl inte världens mest ärliga människa. Ibland.
 
Till exempel ogillar jag att prata i telefon samtidigt som jag kör bil. Ändå svarade jag när någon undersökningsmänniska ringde medan jag körde hem från affären. "Vi har bara ett par frågor, det tar någon minut. Har du tid?" frågade hon. "Ja" svarade jag och växlade upp till fyran. Det visade sig att undersökningen råkade handla om telefonvanor. Sista frågan var om jag någonsin pratar i telefon medan jag kör bil. "Nej..." ljög jag och bromsade in vid ett övergångsställe. Inte så ärligt, men jag kunde liksom inte med att säga att jodu, jag sitter faktiskt här och klämmer in telefonen mellan axeln och örat as we speak!
 
Och så idag. För bara en liten stund sedan. Ett företag som tillverkar blöjor hade en tävling där jag skulle svara på några frågor och sedan ge MITT bäst tips för att hjälpa mitt barn att somna gott. Jag bredde på lite för mycket. Skrev någonting om att varva ner genom att ha dämpad belysning, lugn musik, massage, bad, saga, vaggvisa. Det mesta är ju sant, men allting sker vanligtvis inte på samma kväll. Det blir spridda skurar och antingen eller. Blir det bad hinns inte massagen med, blir det väldigt sent tvättar vi utan att bada. Vid sju ska han ju sova, eller åtminstone vara på god väg.
 
"Jag vet ju själv hur svårt det är att somna när jag är uppe i varv" skrev jag med min vänsterhand medan högerhanden var upptagen med att peta bort torkad gröt ur näsan på bebisen som låg bredvid. Hur skenheligt som helst.
 
Men herregud är klockan redan kvart i sju?!