Mindervärdeskomplexet

Bara för en dag skulle jag vilja få möjligheten att se mig själv genom någon annans ögon. Inte bara mitt utseende, utan verkligen få uppleva hur någon tänker på mig. Jag blir alltid lite förvånad men väldigt rörd när jag inser att en person tänker positiva tankar om mig. Nämen, inte ska väl lilla jag vara inne i dina tankar och rota. Förlåt om jag stör, känns det lite som.
 
För flera år sedan satt jag med min syster när hon bläddrade igenom sin almanacka. Där, på ett datum när vi skulle ses, såg jag mitt namn skrivet med ett stort hjärta bredvid. Va? Någon som tänker på MIG och blir GLAD?
 
Eller de gånger när någon beskriver mig och säger fina saker som klok eller rolig. Mitt inre vet inte vart det ska ta vägen och jag är nog världens sämsta på att säga tack.
 
Egentligen förstår jag inte varför jag blir så chockad. Jag är väl inte sämre än någon annan, egentligen. Lika väl som jag ser på andra och tänker gott om dem, lika väl kan de tänka gott om mig. Varför ska det vara så svårt att komma ihåg?
 
Jag måste tänka på att ta av mig de självkritiska glasögonen då och då, och bara få känna att jag är grym. Otrolig. Fantastisk. Makalös.
 
Eller åtminstone bra.

Liknande inlägg

Kommentera här: