Jag var småhungrig och ganska trött när vi skulle gå till affären och handla. Pelle sa att det luktade någonting i trapphuset och jag frågade vad det var. Förberedde mig mentalt på att bli illamående och kanske till och med behöva vända om och springa in till toaletten.Han öppnade dörren helt och det tog inte många delar av en sekund innan mina ögon spärrades upp och jag utbrast: "POPCORN?!"Det var inte micropopcorn det doftade, utan biopopcorn. Smöriga, salta ljuvliga guldkorn. Det godaste av godaste. Hur fan kommer den lukten till ett trapphus? Var inte ens värt att köpa popcorn i affären för att köra i micron, det skulle ändå inte smakat likadant.Så jag gick och tjurade ett tag. Var på väg att börja gråta. Sen gjorde jag det enda rätta - köpte dyr glass istället.