En "bad evening" kryddat med social fobi

Eller rättare sagt, på svengelska, en bad-evening.
 
Efter att ungen hade somnat tappade jag nämligen upp ett bad som jag sedan avnjöt i det svaga skenet av tända ljus med den kalla kvällsluften som kom in genom det öppnade fönstret. Efter en stund kom Pelle in och bjöd mig på chokladbollar som var gudomligt goda.
 
Känns safe to say (för att spä på svengelskan) att det var min lyxigaste kväll på länge.
 
Däremot finns det en annan sak jag grämer mig över.
Vi bodde i Huskvarna i drygt två år. Under den tiden var det ytterst få gånger som vi fick oanmälda gäster. Ni vet den där gamla reklamen från Gevalia, "när du får oväntat besök"? Det är ungefär det värsta jag vet. Inte kaffet alltså, eller reklamen, utan oväntat besök. Jag tycker det är jobbigt när folk hör av sig för att meddela att de är i närheten och undrar om de kan komma in och hälsa på. Som sagt hände det väldigt sällan förut och när vi skulle flytta hit sa jag till Pelle att det skulle bli ganska skönt att människor inte har vägarna förbi, utan att det gärna blir ett mer planerat besök.
 
........
 
Okej, så vi har bott här i en vecka idag. Under dessa dagar har vi TVÅ gånger fått oväntat besök. Senast igår när jag satt vid köksbordet i endast nattlinne. Att klockan var efter ett på eftermiddagen hör inte hit.
 
Paus för medlidande.
 
I onsdags när Pelle väckte mig hade han varit ute och lekt med ungen. De hade träffat på en granne och Pelle ska då ha yttrat orden: "Kom förbi och knacka på någon dag så får du träffa Liina".
 
Ursäkta, va?
 
Alltså jag vet att min sambo är ungefär världens mest sociala och trevliga människa så det kommer väl naturligt för honom att bjuda in främlingar, men när han berättade det där för mig kände jag mig så här:
 
 
Så ja. Nu förstår ni kanske att badet och ljusen och chokladbollarna var typ det minsta jag kunde begära.

Liknande inlägg

Kommentera här: