Jorå, som sagt så har vi skolat in vår lille pöjk på förskolan och det går bra än så länge PEPPAR PEPPAR.

 

Första dagen han skulle vara hela dagen hade jag sett framför mig hur jag skulle slappa och vila och mest ingenting annat. Det slutade dock istället med att jag storstädade. Dock dröjde det naturligtvis inte mer än fem minuter ifrån det att lintotten var hemma förrän oordningen var återställd. Leksaker överallt och mattan ihopkorvad i mitten av rummet där lådor var utdragna och utslängda på golvet. Böckerna var nedstoppade bakom elementet.

 

Nåväl. Det var ju åtminstone rent.

 

Åter till inskolningen. En sak jag funderat på är att jag inte har den blekaste om hur jag som förälder borde uppföra mig vid hämtning? Vad ska jag fråga? Så fort förskolläraren säger att "det har gått bra idag" så glömmer jag totalt bort att kolla upp hur eller om mitt barn har ätit, vad de har gjort o.s.v. Jag känner mig så nollställd och dum som bara står där och flinar i tystnad. Och när pedagogen själv fortsätter med att smått berätta om vad de har sysselsatt sig med och hur länge han sovit och sånt där, då kommer jag på att just det. Det skulle jag väl ha frågat om, såklart.

 

Och så står vi där och ler artigt mot varandra och sneglar på barnet som är uppe i sin lek medan jag hoppas på att förskolans personal inte tror att jag är fullkomligt ointresserad av min egen son. Febrilt försöker jag komma på en enda liten fråga jag kan ställa, men det enda jag kan tänka på är hur lättad jag är över att det har gått bra. Vi har överlevt en dag till.

 

Det lekande barnet som vi iakttar har nu börjat ställa upp alla bilar på rad för att sedan varsamt lägga ner en och en i den lilla byttan de togs upp ifrån.

 

Förskolläraren frågar mig då om han tycker om att ha ordning och reda?