Nostalgisk nedräkning

Och så var den här. Den sista kvällen. Mindre än tolv timmar kvar tills vi har nycklarna till vår nya bostad.

Det var sista gången jag nattade barnet i den här lägenheten. Sista gången jag smög ut över det knarrande golvet och stängde till dörren som gnisslade fast jag försökte stänga den tyst. Det är sista gången min sömnlöshet fylls av just de här ljuden från avlägsna fordon som kör på kullersten borta vid huvudgatan. Imorgon kommer kvällen och natten låta ovan och märklig. Mörkret kommer kännas främmande.

Ändå är det så himla spännande såklart. Det slog mig idag att det är just VI, Pelle och jag som ska bo där tillsammans. Han jag lärde känna när jag precis börjat första året på gymnasiet, han som jag inte ens minns när vi pratade för första gången. Plötsligt var han bara där med all sin charm och sin humor och sin odelade uppmärksamhet. Och där var även jag. En liten kaxig tjej med rapp käft och ekande skratt. Såklart blev det vi. Till slut.

Nu tar vi ännu ett steg tillsammans. Det känns väldigt pirrigt och ändå inte. Nervöst att flytta till ett helt nytt ställe. Men tryggt att det är vi som gör det ihop.



Kommentera här: