För tio dagar sedan låg jag inne på förlossningen med en nyfödd bebis mot mitt bröst. Omskakad och mörbultad och lycklig. Och här sitter jag nu hemma vid köksbordet (typ allt jag drömde om efter min förra förlossning - att kunna sitta på en stol) med amningshjärna och ögonlock som helst vill ta igen lite förlorad sömn.

 

Så jag tänker ge upp och ta med min tröttma och min knorrande unge till övervåningen och där tänker jag lägga mig och amma och förhoppningsvis sova. Mer spännande än så blir det inte med en tio dagar gammal dotter.