Meddelande till våra nya grannar

Jag är ingen olämplig förälder.
 
Ni bör veta att i julas fick barnet en stor nalle av sin morfar. Oftast sitter den i vår hall, eller ja, oftast ligger den utslängd någonstans i lägenheten men VI VUXNA sätter tillbaka den i hallen rätt många gånger om dagen. Åtminstone en gång på kvällen.
 
Tydligen sa Pelle någon gång till min pappa att han så gärna hade velat ha en stor nalle när han var liten. Ett gosedjur som var lika stort som honom. Det hade varit så häftigt, menade Pelle. Jag hade dock ingen aning om varken hans önskan från barndomen, eller om samtalet i vilket denna information kom fram. Hur som helst fick då alltså vår tvåmånadersbebis en gigantisk nalle i julklapp. Jag kallar den för Björn, Björnen eller Nallen.
 
Vill även göra er uppmärksamma på att jag är gravid (paus för eventuell gratulation/lyckönskan).
Ni kanske inte vet detta om att vara i mitt mag-iska tillstånd, men mitt språkbruk är inte det bästa under tiden jag är gravid - eller ammar. I och för sig svär jag väldigt mycket och det har jag alltid gjort, men det är inte det jag syftar på nu. Jag har väldigt lätt för att blanda ihop ord och använda fel ord på fel ställe. Kanske inte så grovt fel som den gången då Pelles bästa vän bekymrat berättade att hans kompis fru led av svår ägglossning under sin graviditet. Men som idag när jag skulle be Pelle stänga fönstret och istället sa åt honom att "släcka lite där uppe". Sådana där lite oskyldiga felsägningar.
 
Innan jag hade sagt till honom att släcka fönstret stod det ju alltså på glänt. Och det var under denna tidsperiod då ni eventuellt kan ha gått förbi utanför och hört mig säga någonting som lät hemskt konstigt. Ni ska verkligen veta att jag förstår att det lät hemskt konstigt.
 
Nu vill jag berätta att barnet och jag lekte en helt normal lek. Ungen hade, som vanligt, slitit ut den gigantiska nallen från sin plats i hallen och dragit in den till soffan där vi tre nu satt och lekte. En. helt. normal. lek.
 
Minimänniskan låtsasskrattade och pekade på det stora gosedjuret och då skulle jag försöka översätta vad han menade. Allt jag ville säga var: "Är den stora nallen jätteglad?" vilket hade varit en fullkomligt logisk mening om ni frågar mig.
 
Nu vill jag att ni ska komma ihåg vad jag berättade om mitt tillstånd. Jag har alltså väldigt lätt för att blanda ihop ord. I det fall att det var ni som gick utanför fönstret ska ni veta att jag hade verkligen INTE tänkt utbrista: "ÄR DEN STORA BALLEN JÄTTEGLAD?".
 
Jag förstår att ni kanske tycker att jag verkar vara en olämplig förälder och jag vill med detta meddelande förklara att jag är inte så hemsk som jag verkar. Det råkade bara bli fel.
 
Om ni däremot råkade befinna er i trapphuset i just den stunden när Pelle skulle bevisa att vår son inte fattar vad han säger "nej" eller "ja" till och därför frågade honom: "Vill du ha stryk sen?" och skrattade högt (och kanske lite elakt) när barnet glatt svarade "MM". Om ni råkade vara i trapphuset precis då, och hörde detta och nu tycker att Pelle verkar vara en olämplig förälder. Då kan jag inte annat än att hålla med er.
 
För det där var fan inte roligt.

Liknande inlägg

Kommentera här: