Tänkte skriva att min motivation till att blogga är inte så hög men jag tänkte efter en gång till. Och insåg. Att jag just nu ligger längst ut på madrasskanten med armarna utsträckta rakt fram hållandes i mobilen (den ligger på laddning och sladden räcker inte hit), nacken är felvriden, min ena näsborre är allergitäppt eftersom jag ligger på sidan och det finns inte särskilt mycket bekvämt med den här situationen. Ändå skriver jag här. Det måste väl innebära att min motivation är högre än jag först trodde?Jag vet ju att den här obekväma känslan kommer att försvinna så fort jag är färdig med inlägget. När jag släpper mobilen, kryper ner under täcket och vänder mig om för att pussa på min son som sover bakom mig, då är situationen en helt annan. Vi har ändå en madrass att liggapå och ett tak över våra huvuden. Det är det som räknas.