Hos min syster i fredags började vi prata om att det återigen blossat upp en diskussion om offentlig amning samt om badhuset Medley i Umeå som tagit bort förbudet mot att kvinnor badar med barbröstade. Jag förklarade varför det är helt onödigt att ens diskutera "offentlig amning" eftersom att det är ingenting relativt. Bebisarna har rätt att äta när de är hungriga, punkt slut. Dessutom pratade vi om att badhusets VD hade uttalat sig om att han fortfarande inte tyckte att kvinnorna skulle bada topless eftersom det "finns många som reagerar på det" och jag sa att det är en så sjuk sak att säga - reaktionerna är inte kvinnornas ansvar. 

 

Efter en stund när vårat samtal var över och vi satt och såg på TV-reklamen var det en reklam med en medelålders man som kom över till en manlig vän för att låna verktyg.

 

"Det där hade ju kunnat vara två kvinnor istället" sa min syster, "eller en man som lånar verktyg av en kvinna" fortsatte hon. Och jag log och nickade till svar.

När det gäller feminism har jag tänkt att vad kan lilla jag göra? Jag driver ingen stor blogg eller är en offentlig människa med mycket makt och många anhängare. Hur kan jag göra skillnad?

 

Sen kommer det små tillfällen då och då. När en tjejkompis tackar mig för att jag påminner henne om att hon får ligga med hur många personer hon vill utan att folk har rätt att kalla henne för slampa eller när min syster ser en TV-reklam med kritisk blick.

 

Såna stunder känner jag att jag kanske kan göra någonting, trots allt. Om jag lyckas få någon att tänka om åtminstone en gång så är jag nöjd. I det långa loppet kanske det skapar klarsynta, feministiska ringar på vattnet.