Stod i kön på Willys och fick syn på en pocketbok som hette "50 sätt att träffa den rätte". Jag är så trött på tänket att vi människor har endast en själsfrände, en som är den rätte här i livet. Kan vi inte vara mer tillåtande än så?

 

Mitt nuvarande förhållande har varat i sex och ett halvt år. Jag kan tänka tillbaka på massa härliga, roliga, mysiga stunder med honom och det behöver inte vara stora saker som exempelvis jordenruntresor. (För någon sån har vi inte gjort. ÄN...Efter andra barnet känns det nog naturligt att dra iväg *på tu man/kvinna hand*. Hehe. Närå.)

 

Dessutom har vi barn tillsammans och vi kommer alltid ha det. Ifall vi skulle göra slut, ska jag då automatiskt tycka att allt mellan oss har varit förgäves? Att all denna tid är bortkastad? Att han aldrig var den rätte? Så säger vi väl inte när vi slutar vara vän med någon - hen skulle aldrig ha varit min vän. Då är vi schyssta mot oss själva och säger att vi växte ifrån varandra helt enkelt. Sånt händer. Men när folk skiljer sig "ger de upp för lätt" och hela äktenskapet, hela förhållandet blir plötsligt ett enda stort misslyckande. Varför ska vi tänka så?

 

Jag förstår självklart att relationer kan ta slut på olika sätt och att efterdyningarna och den skakiga början av livet efter verkligen inte är lätta att vara i. Ifall en levt med någon som misshandlat en psykiskt eller fysiskt, varit notoriskt otrogen eller att förhållandet varit destruktivt på annat sätt så begriper jag att en helst vill spola tillbaka tiden och ta tillbaka allt.

 

Människor kan vara rätt för varandra under olika lång tid, det tror jag. En natt, en månad, vecka... Håller det hela livet är det fantastiskt (om det är ett bra förhållande, vill säga). Håller ett förhållande i fem år så kan väl det vara lika fantastiskt. Tänk att ha fått dela de fem åren med någon jag har älskat och som varit min bästa vän och som kanske till och med varit min resekompis på en jordenruntresa?

 

Om vi skulle kunna tänka att den rätte inte nödvändigtvis behöver innebära någon du är tillsammans med hela livet tror jag att det skulle underlätta mycket och ta bort mycket skuld hos oss.

 

Den vi älskar är väl alltid den rätte. Tills hen inte är det.