I torsdags fick jag ett telefonsamtal om att vi hade fått en förskoleplats och redan den här veckan var det dags. Jag begriper för mitt liv inte hur jag någonsin ska kunna arbeta heltid igen eftersom jag känner mig helt slut av dessa dagar av inskolning.

 

Under dagens dryga tre timmar på förskolan hann jag med att:

• Gunga mitt barn plus ett barn till och vara rädd att råka gunga min son på ett bättre sätt och alltså favorisera mitt eget pga älskar ju den ungen
• Underhålla barnen genom att sjunga om brandbilen
• TUT tut TUT tut SÄGER DEN..... TUT tut TUT tut BRANDBILEN.....
• Dra ut en oroväckande lång och tjock och spetsig pinne från ett rör på förskolans lekplats i sällskap av fyra barn som storögt tittade på (möjligtvis till tonerna av Bonnie Tylers "I need a hero" i mitt huvud)
• Bli efterfrågad av annat barn eftersom hen ville att jag skulle sjunga låten om brandbilen en gång till
• Få hybris
• Prata i telefon med en barnmorska från Auroramottagningen angående min förlossningsplan och avhandla ämnen som varma handdukar, studentförbud och pilatesbollar
• Torka en snorig näsa som inte tillhörde min avkomma
• Köra en typisk "dagisvagn" och tänka mig tillbaka till när mamma var dagmamma och utan bil och vi alltid körde med den där vagnen för att köra tunga varor eller väskor
• Få frågan var moln kommer ifrån
• Sjunga evighetsvisan "Vattenmoln" och tänka mig tillbaka till när jag sjöng kanon med mina systrar
• Bli berömd av pedagogerna för att jag kan så många bra sånger
• Få erbjudande om jobb pga ovanstående (dock inte på allvar)(tror jag)(kanske ska dubbelkolla)
• Se min son pussas med ett barn vars näsas innanmäte bubblade, och vars kinder och ögonfransar var täckta av utkletat snor
• Börja räkna ner timmarna till fenomenet "fruktansvärd förkylning"