Saker som får mig att skratta

Vi brukar inte vara så välplanerade, Pelle och jag. Vet ofta inte vad vi ska äta mer än några timmar i förväg och när vi handlar är vi nöjda ifall vi ens tänkt tanken att göra en inköpslista, trots att det inte av. Ungefär så.
 
Därför kände jag mig så otroligt nöjd och vuxen när dagens maträtt - sagolik lökpaj med ädelost - var bestämd sedan länge (igår) och vi hade skrivit upp vad vi behövde köpa innan vi gav oss iväg till affären. Det var nästan så att det kvalificerade sig in till ett eget Saker som får mig att gråta-inlägg.
 
När vi var framme och skulle börja plocka varor hittade jag dock inte inköpslistan..? Jag stod och rotade som en dåre i min väska, först slarvigt sedan systematiskt och noggrant och sedan slarvigt en gång till för jag kunde ju ha missat att leta i något litet tygväck (och då är ju chansen störst att upptäcka det ifall jag letar slarvigt) och till slut meddelade jag Pelle att jag hittar inte lappen.
 
"Är du säker på att du tog med den hemifrån då?" frågade han mig trött. Han har vart med förut.
"Jaaaa" ylade jag "jag la den först på hallbyrån och sedan tänkte jag att just det jag måste lägga ner den i väskan och då gjorde jag det, det är jag helt säker på!"
 
Han granskade mig med skeptisk blick. Sedan ryckte han åt sig min väska och sa "Låt mig leta. Jag är världsbäst på sånt här."
 
Inte för att jag vet varför det skulle vara något att skryta med, att man är duktig på att rota i väskor. Såvida man inte är tjuv :)
 
Pelles hand befann sig alltså långt ner i min handväska och efter bara någon sekund sken han upp i ett egenkärt leende.
 
"JAG HITTADE DEN!" utbrast han och tog upp... Nappen.
 
"Okej. Fast vi letar ju efter LAPPEN." blev mitt något förvånade svar. Sedan brast vi båda ut i skratt. Under butiksturen gick jag sedan runt och fnissade för mig själv lite då och då. *ler schizo*
 
Och ja. Inköpslistan? Den låg hemma på hallbyrån.

Kommentera här: