Inatt när jag låg i sängen och inte kunde sova stelnade jag plötsligt till. HUR MYCKET ÄR KLOCKAN?! Svaret: 00.50. Jag förbannade mitt dåliga minne och virriga tillstånd, varför hade jag inte kommit ihåg att blogga? Hela dagen hade jag ju gått runt och tänkt på olika idéer till ett inlägg.

 

Nåväl. Mitt blogg100-lopp blev ju inte precis att snubbla på mållinjen, mer att riva ner några hinder längs vägen. Och sedan glömma bort att springa färdigt...?

 

Men nog med bitterhet över utmaningen. Nu ska jag försöka koncentrera mig på att skriva när jag verkligen känner för det - kvalitén blir kanske inte högre för det, men förhoppningsvis lusten bakom orden. Att inte skriva bara för att.