Vilken förmiddag jag hade idag!

 

Morgonens första tid att passa var ett besök hos psykologen klockan nio. Problem uppstod när jag kom ut till bilen och skulle låsa upp. Det gick inte. (Okej nej, jag testade inte att låsa upp "manuellt", vem tänker på sånt.) Jag fick panik och sprang in till mannen i huset, som vilken annan gravid och förvirrad och hjälplös kvinna skulle gjort *ironi* *fast alltså, jag sprang verkligen in till Pelle*. Samtidigt som han försökte klura ut problemet ringde jag till psykologen och talade in ett rörigt meddelande. En stund senare kom Pelle in och sa att nu borde det funka, annars får du öppna manuellt och då tjuter bilen, men bara tills du startar den. ........ Till slut kom jag så iväg och blev "bara" tio minuter sen.

 

Efter att ha pratat av mig en stund satte jag mig i bilen igen och åkte till A6, där jag hade klipptid. Där kom jag och frisören överens om att jag nog skulle passa bra i nyckelbens-långt-hår. Sagt och klippt. Lägger upp bild imorgon! Jag kände mig ursnygg när jag gick därifrån, men som jag trodde åkte håret upp i en tofs ganska raskt efteråt. Kanske borde klippt det kortare.

 

Här började jakten på bebismagevänlig sommarklänning - ett projekt som visade sig vara näst intill omöjligt. Det jag fann var en enkel, grå klänning för 99:- på H&M, väldigt stretchig (säger man så?) och bra för en växande mage.

 

Trots att jag hade velat hitta någon lite luftigare klänning också var jag tvungen att få i mig någonting att äta. Magen behövde tydligen också lite vila eftersom jag började få ont. Valet föll på en bit kycklingpaj med purjolök och med sallad till. Helt okej men verkligen inte värt de 90 kronorna jag betalade...

 

Jag tog min lilla påse från H&M, gick ut till bilen och körde till Rosenlundsbadet eftersom jag hade bestämt mig för att simma. Har inte simmat på flera år, men ååååååååh vad skönt det var!

 

Efter en längd eller två kände jag "HUR SKA JAG ORKA DETTA" och var säker på att jag tagit mig vatten över huvudet (hehe) men när jag väl kom in i det flöt det bara på (höhö). Ingen smärta i magen och ingen anfådd kropp som behövde vila. I och för sig var jag tvungen att ta en toalettpaus eftersom min urinblåsa inte förstod sig på vitsen med att känna sig viktlös i vatten. Jag önskar att jag hade kunnat ha en ljudbok i öronen samtidigt, det hade varit full pott. Nu fick jag nöja mig med mina egna tankar och funderingar.

 

Efter mer än en timme började ryggen värka och jag kom på att min parkering snart gick ut, så jag klev upp ur vattnet och först då kände jag hur möra mina ben var. En känsla jag inte haft på länge. Ben som blivit trötta av att röra på sig. Det här bara måste jag göra om snart igen!