Allt jag har i huvudet är som en enda stor klump med gröt. Inte ens god eller varm utan bara klibbig och kall och fasttorkad i kanterna. En sörja, och jag sörjer och längtar efter en dag när jag är klar i skallen och med i spelet igen.

 

Nu kallar sängen på mig. Eller ja. Barnet som ligger i den gör det.