Någonting att minnas

Året var 2004, det var sommar och jag var 14 år. Vi var i Grekland och en dag när vi badade i havet såg mamma på mig och sa: "Liina. Kom ihåg den här stunden." och mitt tonårsjag tyckte bara det var så töntigt sagt. Liksom jag simmade i turkosblått vatten, hur skulle jag kunna glömma det?

Faktum är att jag minns inte längre många detaljer från den resan. Jag kan inte berätta ifall jag tyckte att maten var god eller varför jag ser så sur ut på alla bilder därifrån. Några stunder minns jag dock väldigt starkt. Som när jag backade in i en kaktus. När jag och min syster försökte avgöra ifall planet hade landat på marken (det var första gången vi flög). När min morbror var på mig om VIKTEN AV ATT SMÖRJA IN SIG, men glömde bort det själv och brände hela ryggen. Eller när hela bussen stank av tigerbalsam för att min syster använde det mot sin huvudvärk.

Ett av de starkaste minnena är från den där dagen ute i vattnet. Jag kommer inte ihåg hur länge vi simmade eller hur långt ut vi var. Bara den där lilla glimten av ett härligt bad under en solig dag på Kreta när min mamma uppmanar mig att arkivera just det där ögonblicket bland mina minnen. Vilket jag gjorde, tack och lov.

Igår när lillkillen just hade sovit middag låg han med huvudet på min mage och var sådär nyvaket mysig och lugn, medan bebisen sparkade för fullt på insidan.

Mina älskade små barn. Den stunden kommer jag för alltid att minnas.

Liknande inlägg

Kommentera här: