Det regnar och jag inväntar spänt åskans mullrande intåg. I lördags regnade det inte. I lördags var det sommarvärme och vi åt finmat utomhus i Gränna hamn medan min syster och hennes man var barnvakter. När vi kom tillbaka efter mat och skratt och glass och strosande och kikade in i lägenheten såg vi ett barn som var mitt i en sprallig lek och som gav ifrån sig höga glädjetjut. Vilka är mamma och pappa och varför skulle jag behöva dem när jag är här? En hel bunt med minnen som värmer i hjärtat och kommer göra så ett bra tag framöver.

 

Om jag hade varit sugen hade en kopp te passat bra till det dystra dunklet som kvällen bjuder på. Men jag nöjer mig med ett glas kallt vatten och det känns inte mindre lyxigt. Egentligen känner jag nog för att gå och lägga mig, men nu har jag ju en stund för mig själv. En egen stund till att bara blunda och andas och känna bebissparkar i magen, och det. Det känns faktiskt nästan lika värmande som minnet av finmat på en uteservering.