Too little too late

Efter en lång och intensiv dag sitter jag nu äntligen i soffan med en godisskål bredvid mig.

Det är konstigt vad ens behov kan förändras. Innan jag blev gravid hade jag lätt kunnat slänga i mig hela innehållet alldeles själv. Nu sitter jag och tar en bit då och då, ganska "vuxet" och "lagom". Det smakar inte alls lika gott. Mest längtar jag bara tillbaka till sängen (somnade vid nattningen så jag är uppe nu igen....känns en aning meningslöst).

En grej om feminism som är lite tråkig. Fast bra såklart. Tråkig på det tragiska sättet. Plötsligt ser jag filmer med andra ögon. Istället för att slukas upp av handlingen räknar jag män, det kryllar nämligen av dem. Aldrig tänkte jag på det när jag var yngre. Aldrig ifrågasatte någon det. Först nu förstår jag hur skevt det är.

Förresten nu var det en kvinna i filmen!

Hon blev mördad av en man.

Kommentera här: