Idag kändes som en ganska hopplös, menlös dag. Trist och seg och regnig. Så får jag ett sms från min syster att hon har vägarna förbi och plötsligt är hon här och en rabarberpaj står i ugnen medan vi pratar ikapp om vad som hänt sedan sist. Med ens kändes dagen inte alls tråkig, utan blev tvärtom veckans höjdpunkt.Efter paj, två timmars utevistelse med barnet, en halvtimmes dusch för att få bort spåren av uteleken, mat samt nattning av rengjort och övertrött barn känner jag mig totalt slutkörd och längtar efter att få sova, jag också.Men först kanske jag ska ta ännu en bit rabarberpaj och njuta av lugnet. Det är såna här kvällar vi skulle haft balkong.